Efter många om och men fick jag äntligen tummen ur och bokade biljetter för att åka ner till Västervik och hälsa på Li och hennes familj. Åkte buss ner och sviterna av falltekniksträningen gjorde det nästan outhärdligt att sitta still i fem timmar. Rygg, skinkor och ben uppskattade inte Swebuss säten.
Jag kom fram sent på fredag kväll och möttes av både Adrian och Celma. Någon hade visst trissat upp dem med “nu kommer Micke på besök”. Adrian hade växt en hel del sen jag såg honom sist, och Celma har jag inte ens träffat innan.
En helg (eller halv helg blev det ju nästan) är lite väl kort tid, men vi hann med lite ändå; shoppa på stan, fika på Lis jobb, heja på Adrian i en joggingtävling, äta middag på Räken (Toast Räken rekomenderas varmt) och sitta och prata med Fredrik mitt i natten efter att Li och barnen hade somnat.
På söndag lunch satte jag mig på tåget hemmåt igen, skönt för öronen att få vila, småbarn är inte direkt tysta, men lite trist att tiden vi inte hann med att titta mer på stan. Får helt enkelt åka ner igen!
