The Page Intentionally Left Blank

Vet inte om åren går fortare för att man blir äldre eller vad det är, men det känns som att tiden bara springer iväg. Igår var det 3 år sedan Christine och jag blev vi, 3 år sen… Det känns inte som att det var så länge sedan. Men börjar man fundera på vad man hunnit med under den tiden så är det inte konstigt att det känns som att tiden bara rinner iväg:

• Nästan ett år i USA för Christine
• 3 olika torn för mig
• Minst 6 olika arbetsgivare för Christine
• En flytt genom halva landet
• Resor till Kiruna, Malmö, London, Turkiet, Thailand

och så vidare…

Hur firade vi detta då? Jo, genom att äta lunch på stan innan Christine skulle jobbade kväll och jag mitt andra natt pass.

Fast vad är 3 år egentligen, det är ju ingenting - bara att fråga Jimmy som fyller 34 idag. Grattis till gamla gubben

Den som undgått debatten om signalspaningslagen måste ju vara både döv och blind. Inte för att jag har något speciellt att dölja, men det finns ju gränser för mycket snokande i mitt privatliv staten ska få hålla på med. Bara för att man motiverar intrånget med skydd mot terrorism innebär det inte att man ska få göra vad som helst.

Jag ska i alla fall dra mitt strå till stacken och bidra med lite civil olydnad. Har precis installerat GNUPG och Enigmail som gör att man på ett enkelt sätt kan kryptera sin epost direkt i Thunderbird. Det är busenkelt att installera, bara att följa guiden på enigmails hemsida.
Skulle vara trevligt om fler följde samma exempel, skulle ju vara lite småkul att låta Försvarets Radio Anstalt sitta och försöka knäcka t ex mailkonversationer om semestrar och dylikt!

Nästa steg blir väl att kryptera hårddisken… Hmm, kanske skulle ta och kolla upp hur man gör det på enklaste sätt också när jag ändå är igång?

Det verkar som att bytet av webbhotell fungerat utan större problem. Däremot ville inte bloggen följa med helt frivilligt, men det håller jag på att fixa. Inläggen kommer komma tillbaka efter manuell handpåläggning på varje *suck*.  Det går om man vill!

Med tanke på att det är handpåläggning som krävs kan kanske någon med en “Dator Vår” till den stora Datorguden uppe i cyberspace att det ska gå fortare?

Hur som helst, ha tålamod!

Det finns en viss risk att bloggen kommer vara försvunnen en dag eller två framöver.

Har bestämt mig för att test och byta webhotell. Det är absolut inget fel på Loopia, det har funkat alldeles utmärkt, men tror ändå det är dags att prova något annat. Funkar det inte så är det ju bara att byta tillbaka. Hur som helst så kan både hemsida och mail strula lite framöver, men förhoppningsvis ska det lösa sig snabbt

Ibland händer det… Inte att jag vinner när jag köper en trisslott utan att man träffar på något/någon oväntad.

I förrgår när jag gått upp till Sky City för att äta var det hallaballo uppe på gräddhyllan. Delta Airlines hade VIP mottagning och buffé för att fira att de börjat flyga på Arlanda igen efter ett långt uppehåll. Som underhållning till alla viktiga personer (förstår inte varför inte jag fick någon inbjudan med tanke på hur viktig jag tycker att jag är) hade de hyrt in Calaisa. Även om jag inte fick smaska på buffén så kunde man ju lyssna lite på underhållningen medans jag åt lunch på East West och det är ju inte fel det heller.

Oväntad händelse nummer två var igår när Christine och jag var ute och shoppade. Vi hade lite bråttom och bestämde oss att för ovanlighetens skull köpa lunch i drive throughn på Max. Medans vi stod och väntade på vår tur kom plötsligt någon i blommig klänning och ställde sig och vinkade framför bilen. Tog ett par sekunder innan jag fattade och kände igen Catti. Hur stora är oddsen att man springer på en gammal Kiruna kollega vid Max drive through i Uppsala? Kul och oväntat var det i alla fall.

Att försöka hinna med allt i en storstad som London på en helg är omöjligt, men vi lyckades i alla fall skrapa lite på ytan.

I fredagskväll var det äntligen dags att åka iväg till London efter ha försökt planera i veckor hur vi bäst skulle lägga upp besöket. Vi flög med British Airways och kom fram vid halv nio tiden på kvällen. Tog oss in till stan med tunnelbanan och hittade vårt hotell, Best Western Corona, nästan direkt. Hotellet låg rätt så centralt och fyllde sin funktion, knappast det bästa (men absolut inte sämsta heller) vi bott på men vi skulle ju bara sova där två nätter. Efter vi hade checkat in gav vi oss ut på en promenad för att insupa atmosfären: lyssna på ljuden, se trafiken, känna lukterna och så vidare. Av en ren händelse hamnade vi på Vauxhall Bridge och såg ett fräckt hus där. Tyckte det såg bekant ut och efter lite närmare undersökning visade det sig vara högkvarteret för MI6. Tyvärr var inte James Bond inne när vi knackade på.

Lördagen hade vi satt av till shopping. Vi började med Camden Market där det fanns hur mycket som helst att titta på. Hade ju nästan kunnat irra omkring i alla små gångar bland olika stånd en hel dag. Efter en lunch bestående av kinamat fick Christine syn på en frisörsalong och kastade in sig där för att få en klippning. Trevligt ställe, de bjöd på vin medan man väntade på sin tur! Nyklippt och glada gav vi oss in till stan för att fortsätta shoppa på Oxford street med pauser på var och varannat Starbucks eftersom Christine kände akut längtan efter deras kaffe sen sin USA vistelse. Dagen avslutade vi med en promenad över Towerbridge och kom inte tillbaka till hotellet förrän vid 23 tiden och stupade ner i sängen.

Söndagen hade vi planerat in all sight seeing och började direkt med att kolla in Big Ben och Houses of Parliament. Därefter tog vi oss via 10 Downing Street och genom en av Londons många parker upp till Buckingham Palace för att se vaktavlösningen. Nöjda med deras stampande av och ann tog vi oss ner mot London Eye. Kön var lång och vi hade redan innan bestämt oss för att skippa detta gigantiska pariserhjul och gick in på en Salvado Dali utställning istället. Över 500 verk plus lite Picaso och annat fanns där att titta på. En väldigt imponerande utställning, blev nästan sugen köpa någon av litografierna de sålde där. Skulle hänga snyggt i vardagsrummet.

Vi gick vidare för att ta en tunnelbana från Waterloo station och hamnade i en mörk gång under stationen. Där fanns ett riktigt oväntat guldkorn, tydligen användes den gången av målare/graffitti artister för att visa upp sina färdigheter. Det var faktiskt det ända stället vi såg någon form av klotter och det var riktigt snyggt. Tydligen var det lite halvkänt för vi var långt ifrån ensamma med att betrakta målningarna.

Vi avslutade dagen med ytterliggare lite shopping innan vi åkte tillbaka Heathrow för att flyga hem. Det var en kort och intensiv helg, men vi är väldigt nöjda och kan lätt tänka oss att åka tillbaka någon gång i framtiden!

Tornuggla, nattuggla, same same but different.

Igår kväll gjorde jag mitt första nattpass. På nattpassen jobbar man ensam, det är ju en viss skillnad mot dagpassen när man är upp till 8 personer. Inte för att jag inte jobbat ensam förr, men det är ju så mycket större och så mycket mer att hålla koll på. Det gick iaf bra, men lite småstressigt var det…

Ikväll blir det biobesök, måste ju se den nya Indiana Jones filmen! Bara att packa skinnjackan, hatten, och oxpiskan.

Dagens låt är ersatt med ett citat:

Professor Henry Jones: I didn’t know you could fly a plane.
Indiana Jones: Fly, yes. Land, no.

Det är inte mycket för ögat, men med lite fantasi så..

Så här ser våran grop ut. Ungefär mitt i gropen på vänstra sidan kommer våran lägenhet att ligga. Det är JÄTTELÅNGT bort från där vi bor nu, säkert 100 meter

Star Wars i all ära, men laser kan användas till annat än att skjuta ner Tie Fighters!

Christine har länge pratat om att operera ögon med laserkirurgi för att ta bort sitt synfel. För 3 veckor sedan var hon på ett första besök hos Memira för att se om det gick att göra en sådan operation. Det gjorde det och förra tisdagen gick hon dit igen och tio minuter senare så var ögonen opererade och klara. Helt fantastiskt vad man kan göra, bara ett par timmar senare kunde hon börja titta igen och se något så när normalt. Dagen efter var det bara att gå och jobba igen! Tänk om alla läkarbesök och ingrepp kunde vara så smidiga…

När det var avklarat så var det nästa sak på våran “att göra lista”, gå på lägenhetsvisning. Vi har pratat om att en trea skulle vara skönt. Lite extra utrymme, lättare att möblera, att ha gäster och allt annat. Har varit på några visningar i området där vi bor innan utan att komma till något resultat. I helgen var Johan och hälsade på hos oss (mest för att besöka Student Orkester Festivalen STORK) så vi tvingade med oss en något bakis blåsare på visning i andra ändan av stan. Jättefina visningslägenheter, men något annat förväntade vi oss inte heller, vi var även på visning i JMs nya visningslägenhet i vårat kvarter. Åter igen tittade vi, men kom inte fram till något - men jag hade bokat in mig på besök hos banken idag i förebyggande syfte.
Bankbesöket gick bra och när jag gick därifrån hade jag ett lånelöfte i fickan. Väl hemma funderade vi igen en del och jag ringde mäklaren på vinst och förlust för att se om den lägenheten vi var sugna på fortfarande var ledig. Det var den! Nu har vi reserverat den och nästa vecka ska vi träffa mäklaren. Så någon gång i början av 2010 finns där det som nu bara är en lergrop en trea som är vår!

Jag brukar anse mig vara en sånd där anonym person som man inte lägger märke till, men ack vad fel man kan ha.

Satt och jobbade igår eftermiddag strax innan peaken drog igång. Allting rullade på i lugnt och fint tempo när ett Norwegian flyg pushat och begär taxi:

“-Norwegian XXXX request taxi”
“-Norwegian XXXX taxi to holdingpoint runway 01 left”
“-To holdingpoint 01 left Norwegian XXXX. Men brukar inte du sitta i Kiruna tornet?”

Vad har jag gjort för att utmärka mig? Man kan ju undra, är jag känd eller ökänd? Det är ju trots allt över ett år sen jag slutade jobba där uppe även om jag varit inlånad ett par gånger… Får ta och skaffa en förklädnad till min röst kanske