Jag har rest mycket de sista åran. Jag har flugit kors och tvärs i Sverige och världen och i princip aldrig råkat ut för något förrutom två missade connections mellan Malmö och Kiruna de senaste 10 åren. Så det var väl bara en fråga om tid…
I måndags tog vi oss till Arlanda för att flyga till Tokyo via Wien med Austrian Airlines. Vi kom i tid, vi hade inga problem med flyget och kom fram till Wien som vi skulle förrutom att säkerhetsbroschyren ombord på våran B737 bestod av en avsedd för A319. Same same but different kanske någon tyckte? Vi fick iaf nya när jag påtalade denna lilla fadäs.
Flyget från Wien startade på tid och någonstans över Polen hör man kaptenen börja prata. Jag halvlyssnade på tyskan och hör plötsligt något om “…dörr öppen, avser att landa i Stockholm eller Helsingfors…”.Tydligen var bakre dörren inte ordentligt stängd, det var visst inte farligt, men det lät för jäkligt enligt Arvid, Jon och Christer som satt på bakersta raden. Nu blev det inte Stockholm utan den “tekniska mellanlandningen” blev i Köpenhamn. En tekniker kom och drog lite i dörren och sedan var det fixat. I med lite mer jet A1 och sedan iväg igen. Det hela gjorde att vi landade ca 3 timmar sen i Tokyo.
Vi tog oss in till vårat hotell i Kashiwa, lämnade vårt bagage eftersom det var för tidigt att checka in och gick ut för att äta lunch. Vi hittade en Kaiten sushi (sushi på rullband) och högg in på läckerheterna. Små tallrikar åkte förbi med olika sorter och det var bara att ta eller ropa på kocken om man ville ha någon speciell sort. Medans vi åt kom en äldre japan och satte sig brevid oss. Han kunde lite engelska och var pratsugen och imponerad av vårt långväga besök. När vi var klara insisterade han på att betala för våran lunch! Vad ska man säga? Något sånt händer bara Japan.
På kvällen drog vi iväg till Tokyo Budokan för första träningspasset. Det är ett jättekomplex avsett för budo där alla sporter kan hyra in sig. När vi var där pågick kyodo (bågskytte) samtidigt. Det var väl ca 60 pers på passet och för min del kändes det rätt så avancerat för mig, hade svårt att hänga med. Efter träning var det bara att åka hem och hoppa i säng.
Dag två inleddes med frukost på Starbucks, hmm, deja vu! Vi drog därefter in till Akihabara med dess elektronikbutiker och marknad. Fastnade snart i en femvåningsspelhall där vi spelade diverse spel som dansmaskin och fightingspel som Christine var överlägsen på!
Lunch blev återigen en kaiten sushi innan vi besökte en stor bokaffär för att skaffa oss ordentliga tågkartor. Vi tog därefter tåget till Ueno och gick och tittade på affärerna/marknade som var byggd under tågspåren där. Allt gick att hitta där; kläder, fisk, te, soft air gun och mysko mat.
På kvällen åkte vi till Hombo dojo (våran huvudträningslokal) som ligger i en förort till Tokyo Inte lika mycket folk denna gången, vi var väl ca 20 pers, men det var rätt lagom eftersom det är en rätt liten lokal. Det passet gick mycket bättre och jag hade lättare att hänga med i vad vi gjorde även om det inte tolkades hela tiden som det första passet gjorde.
Under tiden jag har varit och tränat har Christine passat på att utforska områdena runt omkring på egen hand. Det är ju lite annorlunda än gågatan hemma…
Trötta åkte vi hem, tog en snabbdusch och gick sedan tvärs över gatan till en restaurang som serverar yakiniku. Kött som grillas direkt på bordet. Väldigt gott. Efter det somnade vi återigen som stockar efter en lång dag.
